Hon som är så gammal och jag som är så ung.

Jag talar ofta om ålderism, ett begrepp som används allt för sällan, och som inte rättstavningsprogrammet här ville kännas vid. Ålderism beskriver diskriminering av äldre människor, och förekommer lika ofta som andra diskrimineringsformer. Jag kommer att fördjupa mig i våra fördomar om äldre i ett senare blogginlägg, men idag vill jag ägna mig åt ett ämne som jag har funderat på väldigt länge. 

Vid en jämförelse mellan den yngre och äldre generationen, om vi bara tittar på ålder, så skulle det vara orimligt att säga att den yngre generationen drabbas lika hårt av fördomar och stereotypiska fack. Men, jag vill berätta att det händer, och jag vill visa att det är lika löjligt som de rollförväntningar som finns på äldre människor.

Jag vill börja med att ta exempel från verkliga livet, där vi pratar om våra äldre:

- Nora har varit nedstämd ett tag.
- Ja, men Nora är gammal.

- Nora vill inte flytta till äldreboendet.
- Nora vet inte sitt eget bästa, Nora är gammal.

- Nora skulle må bättre av att få socialt stöd av hemtjänsten.
  Hon är gammal och ensam.

- Nora sover dåligt.
- Det blir så när man är äldre.

 - Trots att Nora är gammal så får tar vi med henne på aktiviteter.
-  Det är ju helt fantastiskt!!

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Det jag vill visa här är att vi ständigt drar paralleller till människors ålder, och finner förklaring till människors mående och beteende utifrån hur gamla vi är. Alla ovanstående exempel kan mycket väl stämma överens med verkligheten, men de kan också inte göra det. Vi blir inte automatiskt nedstämda för att vi blir äldre, inte heller omyndigförklarade, vi känner oss inte nödvändigtvis mer ensamma, eller sover dåligt. Men visst blir vi tröttare, och visst är det fantastiskt så länge vi får lov att orka vara med på saker som ger vår liv mening. Men vi blir så till oss när vi ser en äldre människa få uppleva livskvalitet och glädje, borde det inte vara en självklarhet? 

Nåväl, åter till min egen generation och den under mig. Aldrig har jag fått höra att min trötthet beror på att jag är ung, eller att mina sömnproblem tyder på att jag inte nått mogen ålder än. Nej. Däremot har jag och väldigt många andra jag diskuterat detta med, fått höra:

- Du som är så ung ska väl orka det här?

- Du som är så ung har inte sådana problem.

- Du som är så ung vet inte vad det innebär.

- Du som är så ung har väl inte ont i kroppen.

Återigen är vi åldersfixerade och glömmer bort individen bakom siffran. Det finns ingenting, verkligen ingenting som säger att en äldre människa inte kan ha bättre hälsa än vad jag har. Jag tänker inte på antalet levnadsår som är kvar, utan på den mentala och fysiska hälsan, där den äldre människan kan vara mycket starkare, mer smärtfri och sova bättre än vad jag gör. Så kan det vara. Jag, och andra i min ålder, ja vi börjar närma oss 30, och några av mina vänner är redan där, känner ofta värk. För mig är det inte självklart att röra mig som jag kunde göra förr. Jag har överrörliga leder, har ofta ont i rygg, höfter och knän. Många av oss sover dåligt, många av oss har varit med om väldigt mycket, vilket har gett oss otroligt stor kunskap och erfarenhet om människor och livet. Trots detta, har vi inte nått pensionsåldern.

Vi borde alla, oavsett vem vi är, fundera över vår syn på varandra. Jag har alltid och kommer alltid att förespråka en individuell syn på människor. Vi är alla olika, du kan aldrig någonsin veta vem det är du möter vid första anblick.

Jag är inte längre saknad.

Här får ni ta del av en sång jag skrivit, efter att ha träffat en äldre kvinna. Den blev publicerad i omtalat.nu , expressen.

http://www.expressen.se/omtalat/jag-ar-inte-langre-saknad--hor-sangen-om-en-aldre-kvinna-som-driver-dig-till-/

Tankar om socialt stöd

"Den enskilde som har ett bristande socialt nätverk kan beviljas insatser från hemvården i syfte att bryta isolering. Exempel på insatser är att den enskilde har möjlighet att samtala samt att få möjlighet att introduceras i sociala aktiviteter och träffpunkter."

Ni som arbetat inom vården, främst hemvården, har antagligen kommit i kontakt med insatsen Socialt stöd/social kontakt. Min erfarenhet av just socialt stöd är att det är en insats som utförs 1 gång per vecka i ca 45-60 min. Vid dessa tillfällen är det vanligt att man tillsammans med den äldre samtalar över en fika. Detta är oftast ett trevligt möte, och många gånger mycket betydelsefullt för den äldre. Men om vi tittar på hur insatsen utförs i dagens äldreomsorg ser vi att det inte överensstämmer med de riktlinjer som finns.

När jag själv arbetade som vårdbiträde reflekterade jag inte över insatsens betydelse, utan jag likt de flesta, tog den där fikan och samtalade om väder och vind. Men aldrig att mina 45 minuter hos den äldre resulterade i att den sociala isoleringen bröts, och jag anser att insatsen därför borde göras om från grunden.

Åsikter i all ära, men jag har funderat på hur man faktiskt skulle kunna gå till väga:

1. Personal tilldelas kontaktmanskap där personkemin stämmer. Oftast finns det redan goda relationer mellan vårdgivare och vårdtagare, så jag anser inte att detta skulle vara ett större problem.

2. Kontaktmännen leds av en handledare. Eftersom jag är äldrepedagog och förespråkar äldrepedagoger som en omfattande del av all äldreomsorg så anser jag att äldrepedagogen verkar som handledare för att ge personalen vägledning och stöd i sitt arbete. Detta innebär att kontaktpersonerna kommer att ingå i ett team som handleds kontinuerligt.

3. Kontaktpersonen ska fungera som en länk mellan den äldre och samhället. Detta innebär att det måste finnas ett samförstånd mellan parterna. Insatsen kan beviljas upp till 6 h i veckan beroende av behovet och man börjar med att bygga upp gemensamma mål samt att skapa en relation som bygger på tillit.

4. Kontaktpersonen ska vara den äldres trygga punkt och introducera den äldre för mötesplatser, träffpunkter eller liknande verksamheter för att bryta isolering. Personalen ska kunna anpassa sitt arbete utifrån individens behov och intresse, vilket innebär att det inte är givet att just ovan nämnda verksamheter är rätt arena för den äldre.

Givetvis är detta en kostnadsfråga, och de flesta kommuner skulle anse att det inte finns resurser för att detta ska fungera i praktiken. Det är en fråga om tillgänglig personal, då det kommer att behöva avsättas tid för det sociala stödet. Att anställa fler inom vården för att lägga mer tid på vårdtagarna är som känt inte något som prioriteras i vårt samhälle idag. Men det man ofta inte tänker på är den långsiktiga vinsten i att arbeta förebyggande inom vården. Att förebygga isolering och psykisk ohälsa kommer att resultera i mindre belastning inom omsorgen.

En människa som mår bra behöver färre insatser från samhället.
Så är det.

Malmö Högskola, skärp dig!

Bästa Malmö Högskola!

Fakulteten för Socialt arbete på Malmö Högskola har valt att ta en kaffepaus från Äldres rättigheter i samhället. Och för att använda mig av högskolans älskade begrepp skulle jag vilja säga till er; Detta kommer ha konsekvenser på samhällsnivå, gruppnivå och individnivå.

Äldrepedagogprogrammet är ett program som syftar till Äldres rättigheter i samhället. Det innebär alltså att en äldrepedagog arbetar med den äldre och för den äldre människan. Om någon är av den åsikten att det inte behövs äldrepedagoger som tar striden i dagens rådande äldrevård så vill jag sträcka mig så långt att säga; ni vet inte vad ni talar om. Så, Malmö Högskola, vad hände egentligen? Högskolans plan; utbildning-och forskningsstrategier 2009-2012, talar varmt om att Malmö Högskola lämnar ett gott bidrag till samhällsutvecklingen genom både utbildning och forskningsverksamhet. Fast Malmö Högskola kanske är av åsikten att äldreomsorgen har kommit så pass långt nu, att det inte behövs utbildas fler äldrepedagoger. Malmö Högskola upplever kanske att deras bidragande samhällsutveckling har givit oss en äldreomsorg så bra, att nu finns det inte mer att göra ? Jag vet inte, jag bara undrar. Det nämns även i utbildningsplanen att;  Vi utbildar till många professioner som är centrala för kunskapssamhället, och framöver kommer vi att behöva utbilda för andra behov än dagens. När ska du göra det, bästa Malmö Högskola? Du hade ju onekligen någonting på gång, men du verkar ha bestämt dig för att förstöra det.

Så, De äldre får alltså fortsätta leva med den rådande äldreomsorg som finns, för trots att ni så fint talar om er innovativa utbildning så avvecklar ni en av de viktigaste utbildningarna ni har. Så är det, och jag har en fråga gällande min framtid. Hur gör jag nu? om min utbildning läggs på is, vem är jag då på arbetsmarknaden? Jag har svårt att se att ni kommer ta upp utbildningen igen då upplevelser från mig och andra studenter är att ni ser utbildningen som en belastning. Kommer inte verksamheter ifrågasätta varför äldrepedagoger ska finnas på arbetsplatserna om utbildningen inte finns?

Snälla Malmö Högskola, hur tänkte du nu ?

Dikten om Isabell.

En kurskamrat till mig berättade om en erfarenhet hon har från en verksamhet inom äldrevården, och den har jag nu valt att tolka, och skriva ner i diktform. Jag hoppas att ni tycker om den. 

På ett äldreboende någonstans, gav man aldrig de äldre någon chans.

Arbetet effektiviserades, och de boende nonchalerades. 

Och där satt Isabell, hon klarade sig själv. Hon var pigg och glad och inte till besvär.

Men hon kunde inte sluta fundera på, hur hon hade hamnat där. 

Varje morgon och varje kväll borstade hon sitt långa hår, varje morgon målade hon läpparna röda.

Hennes naglar var långa, prydda med rosa lack,
Hennes skor en aning för trånga, men med en vacker skinande klack.

Snart så blev hon dålig, hennes ork försvann med hösten.

Hon kände sig ömtålig, kunde inte längre höja rösten.

Lilla glada Isabell, var plötsligt till besvär, nu valde man att agera snabbt, och la undan hennes necessär.

För inte fanns där tid, att borsta hennes hår, det förstår väl varje individ, att sådant bara inte går.

Och vad ska hon med röda läppar, hon som ändå är så grå,
det var ingenting som verksamheten någonsin kunde förstå.

Man tog henne till frisören, och klippte av det långa håret.

Nu sparade man in på schampo för resten av året.

De klippte hennes naglar korta, och kastade sedan  lacken. 

Och några inneskor av plast, ersatte klacken.

Isabell blev sämre, ville inte ens gå ut. Och snart tar sagan om Isabells sista tid slut.

En morgon hade hon tagit sitt sista mod, trots det hon fått genomlida.

man hittade henne vid spegeln, med läppar röda som blod, och necessären vid sin sida.

Kiki Nilsénius

Artikeln om öppet hus.

Nu är det tids nog att visa er Äldrepedagogernas Öppet Hus som ägde rum tisdagen den 25/3. Att jag kommer ihåg datumet utan att tjuvkika i min kalender har sin naturliga förklaring i studiemedlet som alltid kommer som en skänk från ovan just det datumet.

Jag är väldigt stolt över vad vi presterade den dagen, även om antalet besökare inte var så många. Men vi gjorde någonting väldigt viktigt. De flesta av oss kämpade med att nå ut. Nå ut till allmänheten, inte bara om programmet men även om äldrepedagogernas roll i samhället. Jag tyckte att vi lyckades bra. Något annat väldigt positivt är att Malmö Högskola (äntligen) har uppdaterat äldrepedagogernas sida, och faktiskt nu gör rätt bra reklam för oss. Ny text, nya bilder, nya intervjuer, länkar till tidningsartiklar och vi i informationsgruppen fick även med vår film. Det känns som en seger, och varje liten seger är en bit på vägen, så ser jag det.

ÄLDREPEDAGOGSTUDENTERS FÖRSTA ÖPPET HUS 
För att komma till Malmö Högskolas hemsida och titta på hela artikeln gå in på; http://www.mah.se/Nyheter/Nyheter-2014/Aldrepedagogstudenters-forsta-Oppet-hus/

Text och bild; Mikael Matteson Kommunikatör Malmö Högskola

Heida Ivarsdottir, Helena Mårtensson & Emma Jarl

Marknadsföringsgruppen har varit ute på gymnasieskolor, komvux och folkhögskolor för att informera om det öppna huset. Gruppen har pratat med studie- och yrkesvägledare, satt upp affischer och skickat ut riktade mejl. – Det är viktigt att visa att vi finns och vad vi gör, säger Helena Mårtensson, Emma Jarl, Malin Hylén och Heida Ivarsdottir från denna grupp. Trots att äldrepedagogprogrammet funnits i tio år och att det finns yrkesverksamma äldrepedagoger runt om i landet är det fortfarande många som inte vet vad en äldrepedagog är och gör.

Cassandra Zutic, Kiki Nilsénius & Elin Nilsson

informationsgruppen har gjort en film om äldrepedagogernas roll i samhället och en folder om äldrepedagogens arbetsområden och äldrepedagogprogrammet, varit med i radio och skrivit en debattartikel i Sydsvenskan om behovet av att anställa fler äldrepedagoger.- Vi har presenterat äldrepedagogyrket på olika sätt, säger Elin Nilsson, Cassandra Zutic och Kiki Nilsénius.  Det har varit jätteroligt och fritt.

Informationsgruppens Station
Plats: Vindstilla 

En film om äldrepedagogik.

https://www.youtube.com/watch?v=61-ezHPASic&feature=youtu.be

Vill dela denna film med er, en film som gjordes i samband med Öppet hus den 25/3 till Malmö Högskolas Äldrepedagogprogram. Här presenterar vi Äldrepedagogens roll i samhället. Titta och kommentera gärna!